![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/halvfems.se\/wp-content\/uploads\/2020\/05\/071-5x8-Messy-Stack-Book-Series-COVERVAULT-Motgiftet-scaled.jpg?resize=525%2C350&ssl=1\")
<\/p>\n<\/p>\n
Strax f\u00f6re hans trettiosjunde f\u00f6delsedag l\u00e4mnar hon honom och tar med sig deras tv\u00e5 barn. Utan f\u00f6rvarning. Han lyfter varje sten i sin n\u00e4rhet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r han inte d\u00f6g som make, hur m\u00e5nga andra m\u00e4n hon legat med under deras \u00e4ktenskap, och vad hans egen pappa har f\u00f6r del i den katastrof som just intr\u00e4ffat.<\/p>\n
Kanske \u00e4r hans romantiska v\u00e4rldsbild det egentliga misstaget, n\u00e4r precis alla andra i omgivningen st\u00e4ndigt tycks vilja ha sex med allt och alla p\u00e5 de mest vulg\u00e4ra vis.<\/p>\n
F\u00f6lj med p\u00e5 en resa ner i den k\u00e4nslom\u00e4ssiga gyttjan och var s\u00e4rskilt misst\u00e4nksam mot busschauff\u00f6rer som tuggar tuggummi.<\/p>\n
Torbj\u00f6rn Skog, f\u00f6dd 1960, ger avgrunden ett ansikte i denna elfte roman om k\u00e4rlek, \u00f6vergivenhet och den sj\u00e4lvklara trygghet det \u00e4r att fortfarande bo d\u00e4r man \u00e4r f\u00f6dd, trots att det \u00e4r ganska n\u00e4ra skarven mellan S\u00f6dermanland, \u00d6sterg\u00f6tland och N\u00e4rke.<\/em><\/p>\n Strax f\u00f6re hans trettiosjunde f\u00f6delsedag l\u00e4mnar hon honom och tar med sig deras tv\u00e5 barn. Utan f\u00f6rvarning. Han lyfter varje sten i sin n\u00e4rhet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r han inte d\u00f6g som make, hur m\u00e5nga andra m\u00e4n hon legat med under deras \u00e4ktenskap, och vad hans egen pappa har f\u00f6r del i den katastrof som just intr\u00e4ffat.<\/p>\n Kanske \u00e4r hans romantiska v\u00e4rldsbild det egentliga misstaget, n\u00e4r precis alla andra i omgivningen st\u00e4ndigt tycks vilja ha sex med allt och alla p\u00e5 de mest vulg\u00e4ra vis.<\/p>\n F\u00f6lj med p\u00e5 en resa ner i den k\u00e4nslom\u00e4ssiga gyttjan och var s\u00e4rskilt misst\u00e4nksam mot busschauff\u00f6rer som tuggar tuggummi.<\/p>\n Torbj\u00f6rn Skog, f\u00f6dd 1960, ger avgrunden ett ansikte i denna elfte roman om k\u00e4rlek, \u00f6vergivenhet och den sj\u00e4lvklara trygghet det \u00e4r att fortfarande bo d\u00e4r man \u00e4r f\u00f6dd, trots att det \u00e4r ganska n\u00e4ra skarven mellan S\u00f6dermanland, \u00d6sterg\u00f6tland och N\u00e4rke.<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Strax f\u00f6re hans trettiosjunde f\u00f6delsedag l\u00e4mnar hon honom och tar med sig deras tv\u00e5 barn. Utan f\u00f6rvarning. Han lyfter varje sten i sin n\u00e4rhet f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r han inte d\u00f6g som make, hur m\u00e5nga andra m\u00e4n hon legat med under deras \u00e4ktenskap, och vad hans egen pappa har f\u00f6r del i den katastrof … <\/p>\n<\/p>\n